Tankarnas krig
Idag har jag haft en sån "händelserik känsokarusell", jag har tänkt på allt mellan himmel och jord.
Allt från vad som varit tungt i mitt liv sedan 2019, fram till idag. Och även all lycka jag haft under samma tid. Allt jag velat göra, allt jag lyckats göra. Allt jag önskat mig i livet, och allt jag gav upp för att hoppet försvunnit så starkt att jag
inte alls orkar med just det mer.
Det har varit så tung påfrestande tande i tankarna att mitt huvud pulserar till max, samtidigt som jag skrattar av lycka, jag känner mig själv som den största hycklaren/ dubbelmoralen ever (tankemässigt).
Jag kan inte riktigt filtrera och sortera vad jag ska tänka på först, och försöka "lösa det" eller kanske bara koncentrera mig på det som bara gör mig lycklig, för jag vinner ju faktiskt mer på det, ellerhur?
Men nej, min otroligt dramatiska hjärna ska ge mig en ännu mer dramatiskt show med blandade känslor, där alla ansikten ska visas samtidigt...
När jag tänker efter så känns det nästan lite som att "alla mina personligheter" bråkar med varandra, om vem som ska höras och synas mest... typ 🤷🏻♀️
Men det är ju faktiskt så, att när en "stortänkare" börjar tänka, så slutar man aldrig. Den ena tanken går in i den andra, och allt har faktiskt ett sammanhang, även fast tankarna inte har ett sammanhang?? 🤔
Och det är just det här jag menar, jag tänker så mkt på allt, på alla detaljer, verkligen allt. Att det blir så händelserikt att jag inte ens pallar med mina egna tankar ibland...
Så idag har det varit en icke - men väldigt händelserik dag -tankemässigt... det slutar med en enormt tung spänningshuvudvärk...
Men det jag brukar göra för att faktiskt koppla av, efter detta jobbiga tänkande, är att meditera (många gånger). Konstigt nog kan jag hitta fokus just då... med lugn musik, och min spänningshuvudvärk släpper väldigt mycket, Ä N T L I G E N...
